Skräpiga Häggvik inte skräpigt längre. Tack Förskolan Smultronstället på Folkungavägen

 Småttingar som fostras till riktiga vanor, till konst, musik och all övrig kultur. Smultronstället på Folkungavägen är en kreativ bomb i Häggvik.

Tittade ut genom vardagsrumsfönstret och såg massor av sopsäckar, samlat skräp som på en utställning, symbolen för källsortering, glada målningar och arbeten med pappersmassa, hopplockade metalldelar sammanfogade till konstverk.

Det är ett kommunalt dagis, f'låt en kommunal Förskola, som fattat galoppen med att plattformen för ett liv är nyfikenhet!

Går förbi smultronstället ett par gånger per dag och det är en verkstad i ständig förändring. Pedagogiken är utmaningar, det är konst och viktiga lekar, byggande och sammanhang. Varje dag sätts inplastade barnteckningar upp på väggen mot gatan för alla att se, teckningar med ständigt skiftande temata.

Man blir glad, inte bara för att Häggvik idag är vårstädat och fint, utan för att barnen blir en del av samhället.

Nyss var Lokaltidningen Mitt I här med reporter och fotograf. Låt det bli ringar på vattnet, inte bara med städning och sopplockning utan med den väsentliga pedagogik som Smultronstället representerar.

Konst och kultur är bäraxeln för liv, ett motstånd, förstånd och själslig utveckling. Ett barn fostrat så slår inte någon på käften i framtiden i frustration, ett barn fostrat så kommer att ha andra tankar.

(Kolla Förskolans Instagramkonto: smultronstalletfsk)

En vinterfest att komma ihåg nu när drivans blomma smälta ner att dö

 Det är en massa år sedan, men eventet finns kvar på Youtube. I filmen låter det som att jag ÄLSKAR vintern, vilket jag inte gör, kanske bara någon dag åt gången, inte mer, sedan vill jag ha takdropp och vitsippor. Men tänk, det här var ett bra event som några få utvalda ur dåvarande Sollentuna Hembygdsförening och i samarbete med OAL-studio drog igång tillsammans med Sollentuna Kommun och Edsbergs slott. Ett levande kulturevenemang!

Titta på Youtubefilmen här

Ett ensamt piano, skrotad musik

                                                         

 Ikväll står Yuja Wang på programmet. alltså som jag väntat på denna ekvilibrist. Äntligen!

Samtidigt står ett sorgset piano i vårt grovsoprum. Ensamt och kallt. 

Provade och det är ju ett bra piano, ett litet kammarpiano som vi skulle tagit direkt om vi inte redan haft vårt älskade Östlind & Almquist som jag fick av min mammas ingifta faster, Maria Maja Hallendorff, när jag fyllde tre. I över 70 år har det gjort tjänst och flyttat med mig överallt, ibland stått på ett lager i väntan på att jag ska komma hem från nåt boende dit pianot inte gått att flytta.

Det är en tung jävel, fruktansvärt tungt. Senast när vi flyttade hit sa flyttgubbarna, som ändå har teknik för att baxa upp instrumentet två trappor (fyra halvtrappor): "Om ni ska flytta igen, ring inte oss!"

Älskar pianot som hittills klarat alla döstädningar och kommer att få bestå tills de inte går att stämma längre.

Men det stackars pianot i sopsorteringen. Har stått där i snart två veckor och blivit kvar trots att alla andra grovsopor hämtats. Det står där bakom en gigantisk frys någon ställt dit. (Inte klokt).

Jag har nyckel, kom dit med en kärra och hämta det, rädda det.

Som att lägga sig i silkeslakan eller ta en tugga av ett luftigt moln

Blev av med oskulden idag. Årets sämsta semla för tio år sedan räknas som den absolut bästa idag. Varför då? Jo för tiden har hunnit ikapp, världen har blivit bättre, mer förståndig vad gäller smak, ursprung, kvalitet och hantverk.

Sebastien Boudets semla är ett unikum, ett litet mirakel och en smakbomb utan överdrifter. En mandelmassa med brynta toner som djupnar, toner av apelsin och lite salt. Bullen är så luftig den kan vara och samtidigt med en seghet som känns i tuggan och vid delning, fylld med smak av kulturspannmål (svårt att tala om exakt vilka men kanske Emmer, Ölandsvete, Dinkel)

Så till det där lakana av silke eller siden. Grädden! Den är helt enkelt silkeslen i munnen, helt annorlunda än grädden vi möter i bakverk från kondis som mest är inpiskad luft och smörtjock i konsistens. Här är grädden rörd till exakt tjocklek, exakt när den håller ihop spritsas den varsamt över bulle och mandelmassa. I tuggan går grädden ihop med bullen och det händer massor i munnen av mandelmassans olika strukturer. Tittar jag i själva bullen är den härligt sammanbunden av glutentrådar som också det ger en variation och den brynta ytan får en sensationell Maillardreaktion som ger bullens olika spannmål en ytterligare push. Så här borde alla semlor smaka.

Sebastian Boudet och hans semlor igår på Livs på Söder. Tyvärr 40 

minuters kö, men det var det värt. (Kan lösas med ett nummerlappssystem 

så att man under väntetiden kan gå runt i butiken, botanisera 

och handla bland det utmärkta utbudet).

 

Märkligt vid ostrondisken igår på ICA

Släntrade förbi fisk och ostrondisken igår och tänkte att om det är lite rea på ostronen eftersom helgostronen ska lämna plats för färska helgostron. det var det och det blev ännu billigare än jag tänkt, För här fanns odlade franska för 15 kronor styck och det tackar man ju för.

Jag sa att jag tar tio stycken till förrätt.

Människan bakom disken börjar väga dem i handen ett och ett och jag börjar prata lite ostron med henne och frågar om svenska ostron och om fina flatostron och då får jag svaret som fick mig att nästan ramla baklänges.

-Nej du vet vi tar inte in dem nu för vi säljer så lite så här års. svenska ostronen kommer till sommaren, då folk har semester sådär i juli och har tid att öppna och äta!

NEJ!

 

Kommer ni ihåg torskrom på burk?

Den där smaken har jag jagat sedan tillverkningen och försäljningen i Sverige slutade för decennier sedan. Jagat och saknat och när nu ett av mina många barn börjat göra resor fram och tillbaka till Norge så fick jag en lustig återkoppling i smakminnet. Där finns burkarna nämligen att köpa, dansktillverkade, så nu är jag både försörjd och förnöjt. Öppnas i båda ändarna och sedan skärs i skivor, tunna fina och råa som pålägg på frukostmackan eller dubbelpanerade och stekta till middagsmat med citronsås och potatismos.

Panerade och stekta skivor av torskrom, en delikatess!

 

Torrkött är stapelvara hos oss

Ibland hittar jag bra högrev i fattighyllan, vi kallar den för det, hyllan med varor som stått kvar för länge och närmat sig sista försäljningsdatum. Den hugger vi snabbt som attan och ofta till halva priset. Befriar den direkt vid hemkomst från allt plastemballage och ställer på en tallrik i kylan. Skivar så småningom upp köttet i tunna skivor och lägger dem att marinera i en blandning av fisksås, ostronsås, mortlade korianderfrö och soja. Räcker över dagen, men gärna över natten också,

Lägger ut köttet på papper och så in i ugnen på 80 grader varmluft torkade, men inte spröda.

Ät med kaoniew.